Jag hävdar bestämt att det finns en cykel för alla, det gäller bara att ta sin tid och framförallt våga prova olika modeller. Tänkte presentera mina tre fordon som ersatt bilen helt sedan närmare fem år tillbaka.
Först ut var min Electra cruiser karma också känd som "glidarhojen". Bastant och väldigt bekväm citycykel. Designad i USA, tillverkad i Taiwan. Snygga detaljer och en rejäl korg. Namnet Karma stämde dessutom in väl på min syn på livet. Cruisern tar jag oftast om jag ska till stranden utan större packning eller en tur till stan. Har även pendlat till högskolan på den. Insåg dock att cykeln inte var så värst smidig om man vill ha på en barnsits. Trots att jag är gift med en cyklmekaniker som är en fena på att hitta lösningar, så blev det aldrig bra.
Resultatet blev att cykel nummer två införskaffades. Detta var ungefär samtidigt som vi bestämde oss för att sälja bilen. Vi behövde något som kunde frakta både barn och matkassar. Vid det tillfället hade lastcykeln inte riktigt slagit igenom i Sverige och nykomlingen Nihola hade precis nått Malmö. Maken tyckte att jag skulle testcyklar och jag kommer så väl ihåg att jag tyckte det var pest och pina. Svängradien kändes enorm och hojen allmänt klumpig. Ändå hade jag svårt att släppa cykeln och det krävdes bara några få testrundor till så var jag såld. Dagen då jag hämtade ut min Nihola och susade bort till dagis för att överraska dottern minns jag som om det vore igår. Vilken frihetskänsla!
Cykeln döptes efterhand till "Big Berta" efter husan i serien 2,5 med motiveringen att "hon" är stor och kaxig. Beställde t.o.m dekaler och pimpade lådan lite. Det rosa camouflage-kapellet kändes dessutom så rätt. Var väl ungefär då som jag började intressera mig på allvar för cyklar och cykling. Hittade gruppen Cykla med lastcykel på Facebook och eftersom jag var ganska ensam med min Nihola så fick jag en del frågor. Lärde känna fler lastcyklister och häpnades över den fina gemenskap som fanns.
Big Berta har vi haft stor nytta av och bilen har egentligen aldrig varit saknad. Dottern har älskat att åka med sedan den dagen jag överraskade med nya hojen på dagis. Veckohandla har vi gjort utan problem och stranden har vi besökt med både luftmadrasser, solstolar och Gud vet inte allt. Modellen är extremt lättmanövrerad när man väl vant sig. Jag har den 7-växlade utan fotbromsen vilket passar min körstil perfekt. Handgjord i Köpenhamn och är verkligen ett genuint hantverk.
Tredje cykeln får jag nog skylla på min make. Helt plötsligt började snacket om en vikcykel vid namnet Brompton. Jag var ju sådär imponerad och när maken dessutom beställt en snordyr variant i titan så var frugan här allt annat än nöjd. Såg liten och klen ut...fattade inte hans upphetsning. Kunde dock inte låta bli att testcykla så jag tog en sväng i vår tio meters långa hall och tja.....jag var fullkomligt såld. Om jag fick äta upp min skepsism? Jajemen!
Jaha...jag ville också ha en men kunde liksom inte hitta några direkta skäl till varför jag skulle behöva ännu en cykel. Till slut struntade jag i att leta skäl och beställde min "rosa faran" med motivation att den kommer att bli smidig att ta med på resor. Fördelen med Brompton är att den görs enbart på beställning och man kan skräddarsy den efter eget tycke och smak. Handbyggd utanför London och även den ett genuint hantverk. Idag är jag nog mest igenkännbar utifrån min rosa Brompton med matchande väska och hjälm. Less is more gäller inte i detta fall. Det här med att hitta användningsområde är inget problem, hojen hänger med mig överallt. Ett längre inlägg om just Brompton är planerat lite längre fram.
Detta mina vänner var alltså en liten presentation av mina fordon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar